En kortvarig placering är en gemensam lösning

I svåra situationer kan barnet eller hela familjen placeras utom hemmet under en kort tid som stödåtgärd inom öppenvården. Placering inom öppenvården är alltid frivillig.

Barnet kan placeras under en kort tid om man bedömer att situationen löser sig snabbt. Om till exempel relationen mellan föräldrarna och ungdomen blir så ansträngd att det känns omöjligt att bo tillsammans kan ungdomen bo ett tag någon annanstans än hemma. Föräldrarna bestämmer fortfarande om barnets angelägenheter och vårdnad. Föräldrarna kan också på grund av sina egna missbruksproblem eller psykiska problem genomgå en rehabiliteringsperiod, då hela familjen tillfälligt får flytta med till rehabiliteringsinrättningen. Vid behov kan placering inom öppenvården göras som brådskande.

En brådskande placering görs om barnet är i omedelbar fara

Om barnet är i omedelbar fara och ingen närstående kan ta hand om honom eller henne, ska barnskyddet se till att barnet hämtas och sätts i säkerhet. Detta kallas brådskande placering.

En brådskande placering är alltid tillfällig. Brådskande placering kan bli aktuell till exempel om föräldrarna är så berusade att de inte kan ta hand om barnet eller om barnet lämnas ensam hemma under en lång tid. Barnet kan även själv genom sitt beteende orsaka fara för sig själv till exempel genom att använda berusningsmedel. Om barnet är i omedelbar fara kan en brådskande placering göras även om barnet eller föräldrarna motsätter sig det.

Anställda inom barnskyddet har omfattande rättigheter att bestämma om barnets angelägenheter medan placeringen pågår. De samarbetar emellertid tätt med vårdnadshavarna och föräldrarna. Familjens situation och hjälpbehov utreds medan den brådskande placeringen pågår. Målet är att barnet ska kunna återvända till trygga förhållanden. Socialarbetaren bedömer ifall placeringen kan upphöra och fattar beslutet om detta. Om bedömningen är att det inte är tryggt för barnet att återvända hem inleds beredning av omhändertagande.

Omhändertagande är det sista alternativet

Omhändertagande innebär att barnet får vård utanför sitt eget hem. Det är den sista åtgärden man vidtar om problemen är mycket allvarliga eller om de har pågått under en längre tid. Ofta har det skett mycket före omhändertagandet och man har försökt hjälpa barnet och familjen på många sätt. Lagen stadgar att ett barn ska omhändertas om inget annat hjälper. Myndigheterna samarbetar emellertid tätt med barnets vårdnadshavare och föräldrar, och barnskyddsarbetarna kan till exempel inte fatta beslut om barnets religion.