Mamma orkar inte själv

Vardagen i det nya landet är svår

Familjen har kommit till Finland från ett flyktingläger där familjens far dog i en sjukdom. Livet har varit mycket kaotiskt i hemlandet, som är krigshärjat. Där hade mamman ingen chans att gå i skola eller lära sig läsa och skriva. Hon är mycket orolig över sina nära släktingar som stannat kvar bland oroligheterna.

Det har varit svårt att flytta till Finland och anpassa sig till den nya miljön och kulturen. Boendet i flervåningshus är förenat med bestämda exakta regler som är svåra att komma ihåg. Grannarna är ibland arga när barnen springer och förde oväsen hemma på kvällarna när de leker. Det finns skrivna regler och instruktioner överallt som mamman inte kan läsa.

I början hade mamman diskuterat med de anställda på invandrarbyrån via en tolk, men hon kom inte längre riktigt ihåg vem hon blev ombedd att kontakta. Det känns komplicerat att uträtta ärenden med myndigheterna, och mamman vet inte vem som kan hjälpa i olika ärenden. Mamman har svårt att lära sig klockslag, och ibland blir saker ogjorda på grund av att mamman har åkt till kontoren vid fel tidpunkt och tolken inte längre har varit på plats.

Mamma blir trött

De fyra minsta barnen är på daghem och två äldre barn går på lågstadiet. Från skolan och daghemmet kommer brev och papper åtminstone en gång i veckan, men det har inte alltid funnits någon bekant som talar samma språk som mamman och som skulle ha hjälpt till att läsa och översätta dem.

Till slut blir mamman trött. Hon kan inte längre sova på grund av oron, och nattetid grubblar hon över sina släktingar som bor långt borta. Hon orkar inte föra de mindre barnen till daghemmet varje dag. Att hålla hemmet städat är svårt och saker och ting verkar också i övrigt hopa sig. Hon orkar inte tvätta kläder dagligen eller se till att barnen har kläder som lämpar sig för vädret. De äldre barnen försöker ta hand om sina mindre syskon efter skolan.

Mamma söker hjälp tillsammans med daghemmets anställda

Daghemspersonalen har redan tidigare diskuterat olika möjligheter att få hjälp till mamman. När de mindre barnen upprepade gånger börjar vara borta från daghemmet ber personalen mamman att komma till daghemmet för att diskutera. Efter diskussionen beslutar de att tillsammans kontakta socialvården för att bedöma stödbehovet. Läs mer på sidan Klient inom socialvården.

En socialarbetare träffar mamman och barnen och berättar att syftet med mötet är att tillsammans diskutera familjens svårigheter och hur man kan hjälpa dem.

För familjen ordnas en familjearbetare som kommer för att diskutera med mamman och hjälper till att sköta de ärenden som hopat sig. Från hemservicen för barnfamiljer kommer en arbetstagare som hjälper och småningom börjar hemmasysslorna löpa bättre.

Familjearbetaren besöker familjen varannan vecka vid en överenskommen tidpunkt för att hjälpa mamman. Familjearbetaren hjälper mamman att sköta besvärliga ärenden och hjälper henne att beställa en läkartid. Läkaren hjälper mamman att komma ut ur sömnlösheten och depressionen.

Familjearbetaren hittar via en organisation för mamman en lämplig grupp där man gör olika slags handarbeten. Mamma tycker att gruppens möten är mycket uppfriskande. Via en annan organisation hittar man en stödperson som i fortsättningen träffar familjen två gånger i månaden. Stödpersonen tar ibland de mindre barn ut eller leker med dem, ibland hjälper hon de äldre barnen med läxorna och ibland bara pratar hon med mamman. Tillsammans med familjearbetaren konstaterar de det att hennes besök inte längre behövs, eftersom mamman mår mycket bättre och stödpersonen besöker familjen regelbundet.