Vardagen i det nya landet är svår

Familjens mamma kom till Finland ensam med sina sex barn från ett flyktingläger. Pappan i familjen dog i en sjukdom i flyktinglägret. Livet var mycket rörigt i det krigsdrabbade hemlandet. I hemlandet hade mamman ingen möjlighet att gå i skolan eller lära sig läsa och skriva. Mamman oroade sig för sina nära släktingar som var kvar mitt i oroligheterna.

Mamman tyckte att det var mycket svårt att flytta till Finland och anpassa sig till en ny miljö och en främmande kultur. Klimatet i Finland var också främmande; på vintern snöade det, vilket familjen aldrig hade sett förut. I höghuset fanns det noggranna regler som måste följas och som var svåra att komma ihåg. Grannarna var ibland arga för att barnen sprang och förde oväsen när de lekte hemma på kvällen. Överallt fanns det skriftliga regler och anvisningar som mamman i familjen inte kunde läsa. Det var komplicerat att ha med myndigheterna att göra och mamman visste aldrig vem som kunde hjälpa till med olika saker. Det var svårt att lära sig tider och ibland blev saker ogjorda av den anledningen. En gång gick mamman fel tid till kontoret och då var tolken inte längre på plats.

Mamma blir trött

De fyra minsta barnen var på daghem och de två äldre gick i lågstadiet. Från skolan och daghemmet kom det brev och papper åtminstone en gång i veckan, men det fanns inte alltid en person som talade samma språk som kunde hjälpa henne att läsa meddelandena.

Till slut var mamma mycket trött. Hon kunde inte längre sova på nätterna på grund av oro och tankarna var hos släktingarna långt borta. På dagarna grät hon ofta och orkade inte ta de mindre barnen till daghemmet varje dag. Tröttheten, oron och sorgen ledde även till att hon oftare blev irriterad på sina barn. Mamma kunde skrika åt dem och ibland hade hon även lust att slå till dem när de inte var tysta. Hon orkade inte ta hand om den dagliga tvätten eller se till att barnen hade kläder anpassade till väderleken när de gick till skolan. De äldre barnen försökte ta hand om sina mindre syskon efter skolan.

Mamma söker hjälp hos barnskyddet tillsammans med de anställda på daghemmet

De anställda på daghemmet hade tidigare diskuterat med mamman om olika sätt att få hjälp. När de mindre barnen började vara mera frånvarande än närvarande på daghemmet blev de anställda på daghemmet oroliga. De berättade för mamman om barnskyddets tjänster. De anställda på daghemmet och mamman beslutade att tillsammans ansöka om hjälp från barnskyddet. En socialarbetare inom barnskyddet träffade mamman och barnen. Socialarbetaren berättade att syftet med mötet var att samtala om vilka problem familjen hade och hur barnskyddet kunde hjälpa till. Mamman gav barnskyddet lov att ta kontakt med daghemmet och de äldre barnens lärare under barnskyddets utredningsprocess ..

Barnskyddet erbjöd familjen en familjearbetare som kom och hjälpte till med dagliga ärenden. Familjearbetaren utförde hushållsarbete tillsammans med mamman och hjälpte till med alla göromål som hade hopat sig. Familjearbetaren använde sig av tolk under besöken och hade kontakt med olika myndigheter när hon hjälpte mamman att sköta familjens angelägenheter. Ofta var familjearbetaren med som stöd för mamman när hon skulle uträtta svårare ärenden. Familjearbetaren kom hem till familjen varannan vecka på överenskommen tid. Mamman bokade tid till en läkare och fick hjälp med att komma ur tröttheten och depressionen. Familjearbetaren hittade en lämplig handarbetsgrupp för mamman där det fanns två kvinnor som talade samma språk som hon. Mamman tyckte att träffarna med gruppen var mycket uppiggande.