Anna växer upp utan trygghet

Annas föräldrar flyttade till Finland när Anna var en liten bebis. Hennes pappa fick jobb i byggbranschen i Finland. Föräldrarna hade i sitt hemland varit arbetslösa och använt mycket droger. Annas pappa hamnade även i Finland bland en grupp människor som använde och sålde droger.

Anna hade redan som treåring åtskilliga gånger brådskande placerats på barnhem . Orsaken till placeringarna var återkommande ljudliga och våldsamma situationer då grannarna till familjen blivit tvungna att ingripa eftersom de var oroliga för den lilla flickan. I dessa situationer konstaterades det att Anna inte togs väl omhand och att hon var ett mycket skrämt barn. Barnskyddets socialarbetare hjälpte familjen och föräldrarna fick rådet att söka hjälp för sitt drogmissbruk. Föräldrarna ville dock inte ha vård utan fortsatte att missbruka droger. Hemmet ansågs som en så otrygg plats för Anna, att hon inte kunde flytta tillbaka hem efter barnhemsplaceringen.

Anna har inget fast hem

När Anna var fyra år hittade man en finländsk fosterfamilj åt henne som Anna stegvis fick lära känna. Hon började med att tillbringa veckosluten hos familjen och flyttade till slut hem till familjen på heltid. Man ordnade möten mellan Anna och hennes föräldrar, men pappan deltog inte alls och mamman bara ibland. När Anna var fem år dog hennes pappa av en överdos. Då ville mamman bli drogfri. Hon slutade med drogerna och hoppades att dottern skulle komma tillbaka hem. Socialarbetarna inledde ett arbete tillsammans med fosterfamiljen och Annas mamma för att försöka göra det möjligt för Anna att återvända hem.

Situationen var mycket tung för Anna, hennes mamma och fosterfamiljen. En svårighet var att Anna hade blivit främmande för sin mamma och även sitt modersmål, som hon inte längre ville prata, även om hon förstod det. Vid det skedet var Anna ett barn som var innesluten i sin egen värld, sorgsen och tyst. Fosterföräldrarna fick inte riktigt kontakt med Anna och det uppstod problem i fosterfamiljen. Fosterfamiljens biologiska barn, som var något äldre än Anna, visade symptom på illamående och var mycket svartsjuk på Anna. Anna flyttade tillbaka till det bekanta barnhemmet där man återigen inledde arbetet med att Anna skulle kunna flytta tillbaka hem.

Anna närmade sig sin sexårsdag och tillbringade nu veckosluten och loven hos sin mamma. Så småningom kom det fram att mamman hade träffat en ny man som drack mycket, särskilt på helgerna. Mannen var våldsam mot Annas mamma när han var full och ibland också mot Anna. Annas mamma ville ändå inte avsluta relationen med mannen, utan gav upp sin dröm om att Anna skulle återvända hem.

Man ser till att Anna får ett tryggt hem i en fosterfamilj

De som arbetade på barnhemmet och inom barnskyddet hoppades att man skulle hitta en bra fosterfamilj till Anna, eftersom hon fortfarande var en liten flicka, även om hon sett och upplevt mycket i livet. Även Annas mamma hade den här gången en mer positiv inställning till att Anna skulle placeras i en fosterfamilj. Hon medgav nu öppet att hon själv inte hade kraft nog att klara av vardagen med flickan.

Sexåriga Anna lärde känna och flyttade till en fosterfamilj där mamman var från samma land och från en trakt nära den som Annas egen mamma kom ifrån. I familjen fanns det två döttrar på 13 och 9 år, som mamman alltid hade pratat sitt eget modersmål med. Fosterfamiljen fick genast bra kontakt med både Anna och hennes mamma. Det kom fram att Anna hade en mormor i sitt hemland som under alla dessa år hade varit mycket orolig för flickan och saknat henne. Fosterfamiljen började besöka mormodern samtidigt som de reste till hemlandet för att träffa sina egna släktingar.

Anna träffar sin mamma regelbundet

Numera är Anna 10 år och går i skolan och är en energisk flicka. Hon pratar två språk flytande. Mötena med mamman är viktiga för Anna, även om de inte alltid sker enligt planerna.

Anna har numera också tre morföräldrar: en i Finland och två i hemlandet. Socialarbetarna anser att det faktum att hon har samma modersmål som fostermamman och -döttrarna har hjälpt Anna när hon gått igenom sina erfarenheter och känslor. Tack vare det gemensamma språket har det varit lättare att bygga upp ett samarbete med Annas mammas släktingar.